Konsert i Rådhusparken och sommarlov

Det är sommar på riktigt nu. En årstid som jag inte varit överens med sedan jag var liten. Förut älskade jag att vara ute i solen och leka, vara på stranden och springa runt i gräset, men när jag började inse att jag inte kände mig trygg med min kropp så lät jag bli. Och så är det fortfarande, tyvärr. Jag är fortfarande inte bekväm i att gå i shorts eller t-shirt. Det slutar oftast med att jag envisas att ta på mig en varm jacka och svettas ihjäl. Jag bestämde mig för att gå emot mina rädslor den här sommardagen genom att ställa mig på en scen inför tusentals människor utan jacka. Mina armar var synliga, ärren syntes och min mage stod rätt ut. Men vet ni vad? Jag sjöng ändå. Jag hade roligt och folk applåderade. Nu känner jag att jag inte orkar med mina rädslor längre så jag tänker skriva ner alla och sedan ta tag i varje rädsla under sommaren. Göra tvärtom helt enkelt. 

Nu har jag nästan sommarlov. På torsdag är det avslutning och jag ska vara med en stund. Sedan är tvåan slut och jag vet inte riktigt hur det känns. Eftersom jag knappt varit där det senaste halvåret så har jag extremt mycket att ta igen nästa termin och det kommer att bli jobbigt. Det är säkert mer än tre kurser som jag kommer att få dåligt betyg i, men det går alltid att läsa upp sedan. Och jag har världens bästa stöd som jag vet kan hjälpa mig om det skulle behövas. Så en summering på det hela: Jag är glad för det mesta, oerhört förälskad och den här sommaren ska bli den bästa sommaren i mitt liv.
Allmänt | | Kommentera |
Upp