kanelkyss.blogg.se

Många gånger har jag tänkt att det måste vara något fel på mig. En defekt av något slag. Kanske genetiskt. Jag skriver inte det här för att hela tiden leta nya fel, utan för min egen skull. När jobbiga tankar inte försvinner så är det här mitt enda sätt att få ut det som skaver. Varför tar mina krafter slut fortare än andras? Är det för att jag är lat? Jag gör nästan ingenting om dagarna. Om jag inte är i skolan så sitter jag hemma och vice versa. När jag väl är i skolan så gör jag ändå ingenting. Men trots det så är jag så otroligt trött. I huvudet, i kroppen och i varenda atom i min kropp. Jag har aldrig varit en stressad person. Jag har aldrig varit duktig i skolan eller haft något påfrestande socialt liv. All stress jag har upplevt har varit pga av de dödsfall som jag upplevt och andra orsaker. Inte för att jag slitit ut mig själv eller tagit på mig för mycket på en gång. Så varför kan jag inte vara den som gör någonting för en gång skull? Nu när jag väl är "stabil" (helt stabil kommer jag nog aldrig att bli) så borde jag kunna göra allt som andra människor gör, men jag blir så utmattad av något så enkelt som att gå ut på en promenad. Det slutar alltid med att jag ger upp. Jag börjar grubbla på om jag är en dålig människa eller om jag helt enkelt bara är fruktansvärt lat. Jag har en vilja, jag vet bara inte hur man använder den på rätt sätt. Jag ger inte upp för att jag inte vill göra någonting eller för att jag vill överlåta det till någon annan, utan för att jag inte orkar. Orostankar tar över min kropp och ångesten stiger som en tidsvattenvåg. Snart slår den över, snart når den strandkanten och slukar allt som varit vackert.

Imorgon är hela klassen iväg på en friluftsdag. Jag har valt bort ämnet idrott så jag slipper vara med. Istället ska jag träffa en klasskompis som inte heller ska vara med och öva på våra låtar. Efter det ska jag till min flickvän, hon som får mig att orka med det här livet. Den lilla energi jag har är hennes förtjänst. Jag måste tänka på att det snart är sommarlov, att skolhelvetet snart slutar för ett tag. Egentligen borde jag inte få lov att vila eftersom jag inte gjort någonting på hela terminen, men jag kan inte direkt gå till skolan för ingen är där. Istället får jag gå hemma med mitt längtanshål och försöka fylla det så gott det går.