Vem är du, vem är jag, har vi någon tid kvar?
Det är tre dagar kvar tills jag börjar på gymnasiet. Att jag ens kom in är faktiskt helt otroligt. Jag var borta en del av högstadiet på grund av sjukdom, så jag hade inte betyg i alla ämnen. Men jag tror att det förstod hur mycket jag ville komma därifrån. Hur mycket jag ville framåt i livet istället för bakåt.
För några månader sedan så låg jag i sängen och kallsvettades av ångest. Jag hade varken ork för mig själv eller för andra människor, alla vänner försvann. Det fanns ingen glädje i min kropp, mina ögon var glansiga av tårar. Mamma kämpade för att få alla att förstå att det var något fel med mig, men inga läkare förstod. Det var ingen som kunde ställa en diagnos, ingen som såg något problem. Jag mådde sämre varje dag och till slut mådde jag så fruktansvärt illa så att jag inte ens kunde resa mig.
Hypotyreos. Underfunktion av sköldkörteln. Jag trodde att jag skulle dö. Det är en väldigt lurig sjukdom, som smyger sig fram sakta men säkert. Den låter oskyldig, som att man bara tar en tablett och blir sedan fri från den. Men jag har fortfarande symptom kvar, jag har fortfarande svårigheter med vissa saker. Ångesten hade jag sedan innan dock.
Men nu börjar mitt liv på gymnasiet, ny skola och ny inriktning. Framför allt så ska jag försöka att må bra.
För några månader sedan så låg jag i sängen och kallsvettades av ångest. Jag hade varken ork för mig själv eller för andra människor, alla vänner försvann. Det fanns ingen glädje i min kropp, mina ögon var glansiga av tårar. Mamma kämpade för att få alla att förstå att det var något fel med mig, men inga läkare förstod. Det var ingen som kunde ställa en diagnos, ingen som såg något problem. Jag mådde sämre varje dag och till slut mådde jag så fruktansvärt illa så att jag inte ens kunde resa mig.
Hypotyreos. Underfunktion av sköldkörteln. Jag trodde att jag skulle dö. Det är en väldigt lurig sjukdom, som smyger sig fram sakta men säkert. Den låter oskyldig, som att man bara tar en tablett och blir sedan fri från den. Men jag har fortfarande symptom kvar, jag har fortfarande svårigheter med vissa saker. Ångesten hade jag sedan innan dock.
Men nu börjar mitt liv på gymnasiet, ny skola och ny inriktning. Framför allt så ska jag försöka att må bra.