Att jag aldrig kan bli nöjd
Jag trodde verkligen att vissa tankar skulle försvinna i takt med att ångesten försvann, men jag hade fel. Min självbild är fortfarande förvriden, det jag ser stämmer inte in på den beskrivningen som jag får av andra människor. Jag fick kommentaren "Du är ju inte mager, du är helt lagom!" idag och istället för att bli glad, så kände jag en viss besvikelse. Det är det här jag har längtat efter, en vikt där jag trivs. En kropp som kan göra allt som jag säger åt den att göra. Fast ändå så är jag inte nöjd. En liten jobbig röst finns långt bak i mitt huvud. Ett alarm ringer i öronen. Kanske är det en varningsklocka, en vakt som påminner mig om vad som kommer hända om jag fortsätter. Men jag vet redan allt den försöker varna mig om och jag vill inte dit. Jag vill ingenting annat än att finna balans och kunna äta hälsosamt utan att svälta mig själv eller överäta. Det finns så mycket god vegetarisk mat som jag inte smakat och jag vill inte missa det. Det känns som att det här problemet inte försvinner. Antingen så äter jag för lite eller för mycket. Det finns inga gråa moln på min tavla, bara svarta eller oskyldigt vita.
Bild från jazzkollot.