På gränsen
Det är kväll och tröttheten har slagit över mig. Trots det så vill min kropp inte sova utan skriva. På söndag åker jag till Svalöv och jag längtar så mycket. Rädslan för att bli sjuk eller må dåligt finns där, men jag vägrar att låta den förstöra det här för mig. Det här lägret som jag ska till räddade nog mitt liv förra året. Jag kände mig omhändertagen när jag var där, omtyckt. Inte för att min familj inte får mig att känna så, det gör dem, men det här var annorlunda. Jag ska vara där en vecka och sedan är det dags för Stockholm Pride. Det är mycket nu och jag måste hålla ut, får inte tappa ork. Även om det bara är roliga och intressanta saker så känner jag hur kraften försvinner för varje äventyr jag är på. Det känns som att jag inte har gjort någonting, men ändå säger min kropp ifrån. Hjärtklappning, klump i halsen, frossa, huvudvärk och dumma tankar. Såhär har det inte varit på länge och jag vet att jag är oerhört uppmärksam på hur det känns i kroppen, nästan för mycket ibland. Men de här sakerna kommer och går även när jag inte tänker på det. Jag vill inte tillbaka.
