kanelkyss.blogg.se

Det är så skönt att bli av med saker som jag inte längre behöver. Gamla kollegieblock, skivor och filmer som jag har haft sedan jag var liten. Jag lever i ett ständigt kaos och när det redan är rörigt i huvudet så hjälper det inte om hela rummet ser ut som en gigantisk soptipp också. När jag städar så blir tankarna i alla fall lite klarare. Som om jag dammsugar upp oönskade tankar och att de försvinner i takt med dammet. Självklart är jag fortfarande orolig. Ska beskedet vara positivt eller negativt? Hur ska mitt liv se ut framöver om mamma är sjuk? Hjärtat dunkar frenetiskt i bröstet och jag känner att gråten inte är långt borta. Men jag försöker att hålla inne tårarna och vänta tills jag får reda på det. Det som håller mig uppe nu är den värme och kärlek som jag får av C. Hon låter mig gråta och skrika, hon tystar inte ner mig som de flesta andra. Det finns plats för min oro hos henne och jag är så tacksam för det, att våra mörkerbollar kan mötas utan att de förstör för varandra. Jag älskar våra äventyr. För någon vecka var vi på Åbergs trädgård och doftade på blommor. Igår var vi i Svenssonparadiset IKEA (her words) och insåg att vi inte har några moderskänslor. Vi satt i restaurangen bland ett femtiotal skrikande ungar och i stället för att le och känna glädje så fick vi panik och gick därifrån. Med henne så är allting ett äventyr och trots att jag ibland mår otroligt dåligt så får hon mig alltid att skratta.