På varsin hållplats i livet

Är fortfarande sjuk och har inte orkat göra så mycket de senaste dagarna. Jag har mest sovit, läst och försökt att skriva av mig. Och jag försöker att inte känna för mycket. Är rädd att jag kommer att gå sönder då och det får inte hända, jag måste verkligen ta tag i mig själv nu. Jag måste gå till skolan efter lovet. Måste börja på boxningen, äta hälsosamt och pluggapluggaplugga. Måste hålla huvudet över ytan även om jag så gärna vill sjunka mot botten ibland. Jag vill glömma att jag kan simma och låta vattnet invadera mina luftvägar. (Fast så får man inte tänka.) 

Jag saknar A. Jag saknar F och hennes varma blickar. Jag saknar att ha någon nära, någon som kommer och hälsar på oftare än en gång i halvåret på grund av avståndet. Alla människor är på olika hållplatser i livet och ibland vill jag köpa en stor buss så att jag kan åka runt och samla in alla. Hjälpa dem tillbaka till stationen och se till att de kommer hem säkert. Men samtidigt förstår jag att ingen orkar vara med mig, ärligt. Det är inte som att jag tycker synd om mig själv, det är bara en objektiv observering av mig själv. Vem vill vara med någon som skriver precis hela tiden och tar åt sig av en felsägning?
Inte jag. Hade jag kunnat se mig själv i ögonen, förutom i spegeln, så hade jag gett mig själv en käftsmäll. Vakna, hade jag sagt. Du kan inte gå och tro att du har hela världen inom dig när den är precis utanför. Medan du sitter inne och försöker nå dina få vänner, så är de utomhus och vet du vad dem gör? Har roligt utan dig. So get the fuck out.

Imorgon ska jag träffa Filippa och hennes pojkvän August. Filippa med det vackra mahognyfärgade håret och de varma blickarna. Doften av citrus och kryddigt te som sitter i hennes kläder. Vi ska nog ta en fika och vandra runt på stan. Vid fem-tiden så är det dags för det fjärde Hbtq-mötet! Det ser jag fram emot.
Allmänt, HBTQ | |
Upp